Vatten


...och dess effekt på vår hälsa

Öppna dokumentet i PDF format

Vattnet håller hela tiden på att vinna erkännande för sin inverkan på hälsa och sjukdom. Inte bara organiska föroreningsämnen som klorerade kolväten, insektsbekämpningsmedel eller giftiga tungmetaller kan ha skadliga hälsoeffekter, utan näringsmässig mineraldominans eller obalanser i proportionerna mellan näringsämnena i vattnet kan ha en djupgående effekt beroende på mottagligheten hos den individ som konsumerar det.

Varför en del människor är mottagliga och andra inte kan förklaras av individuella, metaboliska (ämnesomsättningsmässiga) egenskaper. Dessa omfattar näringsmineralstatus, effektiviteten i ämnesomsättningen, upptagningskapaciteten och inlagringstakten i förhållande till mineralinnehållet i det vatten som konsumeras.

Lägg märke till att EPA (Environmental Protection Agency) i USA har upprättat regler för dricksvatten vad gäller näringsmineral- och tungmetallinnehåll. Skadliga och/eller gynnsamma effekter har emellertid åberopats för mineralnivåer som gott och väl ligger inom de acceptabla intervall som dessa regler anger.

Mjukt vatten, natrium och hjärtkärlsjukdomar

Mjukt vatten definieras som surt (PH mindre än 7) och med en total hårdhet mindre än 180 mg/l. Sambandet mellan mjukt vatten och dödstalen för hjärtkärlsjukdomar (HKS) dokumenterades första gången 1957. Sedan dess har andra studier bekräftat att dödstalen för HKS var signifikant högre i områden med mjukt vatten jämfört med i områden med hårt vatten.

Natrium (Na) kan vara en mycket viktig bidragande orsak till olika hälsostörningar i regioner med mjukt vatten. En hög Na nivå eller högt Na i förhållande till andra specifika mineraler återfinns ofta naturligt förekommande i mjukt vatten. Proceduren att på konstgjord väg göra vatten mjukt kommer också att resultera i förhöjda Na nivåer i relation till kalcium och magnesium. Behandlat eller avhärdat vatten brukar inte höja Na innehållet ovanför de acceptabla gränserna, men Na koncentrationen kan vara över ett tusen gånger högre i förhållande till kalcium- och magnesiumnivåerna. Känsliga individer, eller de som har en tendens att lagra in Na, skulle bli skadligt påverkade av att konsumera vatten med höga koncentrationer av Na, både i reella tal och i förhållande till andra mineraler.

Kalcium och Magnesium

Mineralerna kalcium (Ca) och magnesium (Mg) är kända för att förhindra ökad Na uppsamling i kroppen. Intag av vatten som innehåller förhöjda värden av Na kan emellertid systematiskt bidra till Ca- och/eller Mg-brister. Detta gäller speciellt om Ca- eller Mg-intaget via födan är marginellt eller otillräckligt.

Ca har en stimulerande eller hyperaktiverande effekt på muskelvävnad, medan Mg har en lugnande effekt. En Mg-brist i relation till Ca medför kärlsammandragning. Mg har generellt accepterats som den skyddande faktorn i förhindrandet av hjärtkärlstörningar beroende på de hälsosamma effekterna av Mg när det ges under behandlingen av rubbningar i hjärtkärlsystemen. Heggvelt och medarbetare rapporterade att Mg-nivåerna i hjärtmuskelvävnad med infarkt i genomsnitt låg 42% lägre än i motsvarande utan infarkt. Andra studier har också visat att Mg-nivåerna var högre i hjärtvävnad hos individer som hade levt i områden med hårt vatten och som hade dött av olycksfall jämfört med dem som dött av en hjärtattack.

Zink/kopparbalans och ischemiska hjärtsjukdomar

Zink/koppar förhållandet bör också undersökas mycket noggrant både i hårt och mjukt vatten. Dr Leslie Klevay har belagt att ett högt zink/kopparförhållande i serum, eller en relativ kopparbrist kan bidra till IHD (Ischemic Heart Disease = lokal syrebrist i hjärtat beroende på dåligt av- eller tillflöde av blod). En brist på koppar i relation till zink kan även orsaka en minskning av HDL (High Density Lipoproteins).(Detta skulle i sin tur medföra ökad risk för sjukdom i hjärtats kranskärl - översättarens anm.). Ett förhöjt zink/kopparvärde (17-1 eller högre) skulle indikera känslighet om vatten med denna sammansättning konsumeras.

Ett lågt zink/koppar förhållande kan också bidra till åderförfettning. För hög ansamling av koppar i vävnaderna är känt för att ha en dämpande effekt på sköldkörteln. Nedsatt sköldkörtelfunktion har länge förknippats med förhöjt serumkolesterol.

Överskottskoppar återfinns ofta i mjukt vatten, beroende på den frätande effekten från det sura, mjuka vattnet på kopparledningar. Om betydande mängder koppar läcker från rören, blir det snabbt tydligt genom avlagring i diskhon. Det blir en blågrön missfärgning om vattnet droppar från kranen över natten.

Klor och IHD

Klorinnehållet i vatten kan också vara en faktor att räkna med i fråga om hjärtsjukdomar. Studier som rapporterats av EPA (amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket) visade att kolesterolnivåerna i en grupp duvor ökade medan de stod på en diet med lågt kalcium. Denna grupp uppvisade en femtioprocentig ökning av kolesterol jämfört med kontrollgruppen. Ett intag av kalcium befanns hindra denna ökning av kolesterol, även när klor och fett fanns i maten.

Klor används som desinfektionsmedel i dricksvatten och kan variera mellan en och tre mg/l. Även om vattnet i djurstudierna innehöll 10 mg/l, kan en mottaglig individ påverkas av klor i mycket mindre mängder.

Studierna fortsätter och för närvarande tyder de på att såväl hårt vatten (högt kalcium och magnesium) som en diet med rätt mängd kalcium kan förhindra åderförfettning när vattnet är klorerat. Dessa studier antyder också att patienter som lider av IHD bör undvika klorerat vatten. Individer med hälsoproblem som har en benägenhet att orsaka åderförfettning t ex hypotyreoidism (låg sköldkörtelfunktion), diabetes, högt kolesterol, hypertriglyceridemi (överskott av triglycerider i blodet) bör också iaktta försiktighet.

Nyligen genomförda studier har också lagt fram bevis som kopplar klorerat vatten med en ökad förekomst av cancer i tjocktarm, ändtarm och urinblåsa. Detta beror tydligen på en interaktion mellan klor och andra kemikalier i vattnet som leder till en produktion av cancerogena ämnen.

 

Toxiska metaller

Mineralanalyser av mjukt vatten brukar ofta avslöja koncentrationer av giftiga metaller som ligger över acceptabla EPA-nivåer. Dessa inkluderar koppar, bly, mangan och kadmium. Den höga koncentrationen av toxiska metaller beror vanligtvis på korrosionen i vattenledningar, lödda fogar och kranar som används i hemmet. Förhöjda mängder av toxiska metaller i dricksvatten kan bidra till en ökad belastning på kroppen speciellt hos barn och gamla med efterföljande ökningar av sjukdomsyttringar.

Bly

Blymängden i vatten tenderar att vara högre i områden med mjukt vatten och lägre i områden med hårt vatten. Man har visat att blykoncentrationen kan bero på hur länge vattnet har varit i kontakt med rören, de lödda fogarna och kranarna. Blykoncentrationen ökar allt eftersom tiden som vattnet är i kontakt med rören och fogarna ökar. Normalt brukar koncentrationerna minska efter att man spolat i fem minuter, men fram emot eftermiddagen har de återtagit de tidigare nivåerna. Detta återspeglar den effekt som läckage från mjukt vatten kan ha på individer gällande förhöjda vävnadsvärden av toxiska metaller t ex tungmetallen bly.

Kadmium

Kadmium har antytts ha ett finger med i spelet i fråga om hjärtkärlsjukdomar och dålig njurfunktion. Dr Henry Schroeder fann att kadmium i dricksvatten var den mest ”effektiva” av tungmetallerna när det gäller att orsaka högt blodtryck, hjärtförstoring, åderförfettning och njursjukdomar hos djur. Dessa yttringar liknade de problem som har iakttagits hos människor. Kadmium har en tendens att lagras upp i njurarna, artärerna och levern. Det tävlar också med mineralen zink, vilket resulterar i en störning av zinkrelaterade enzymfunktioner. Dr Schroeder konstaterade att zink/kadmium förhållandet som finns naturligt i jordskorpan är mellan 500 och 1000 till 1. Vi har slagit fast den ideala nivån för zink/kadmium i vävnad till 500/1. Vid denna proportion eller högre är zink skyddande mot de skadliga effekterna av kadmium.

Dricksvatten bör ha åtminstone ett 300/1-förhållande av zink/kadmium för att anses säkert för konsumtion.

 

Störningar i ämnesomsättningen

Osteoporosis (benskörhet)

Intag av mjukt vatten under lång tid kan bidra till osteoporosis, speciellt hos individer som är känsliga för förändringar i kroppens mineralstruktur. Vatten, som innehåller otillräckliga mängder magnesium i förhållande till kalcium, har visats ha samband med en ökad förekomst av benfrakturer hos äldre med försämrad läktid som följd. Magnesiumfattiga jordar och vatten har också kopplats ihop med osteoporosis och karies, även om kalciuminnehållet är korrekt eller högt. Det är allmänt vedertaget att ett högt Ca/Mg-förhållande resulterar i minskad benvävnadsnadsbildning.

Högt blodtryck och ledinflammation

Dricksvatten som innehåller höga halter av järn kan leda till överskottsdeponering i vävnader. De främsta lagringsställena finns i levern, lederna och musklerna. För hög inlagring förknippas med ledinflammation, cirros (ärrig skrumpning av ett organ) och högt blodtryck.

Hyperaktivitet

Förhöjd blyupplagring har väl dokumenterats som en bidragande orsak till hyperaktivitet hos barn, förutom andra intellektuella störningar. Barn är mycket känsliga för blyretention. Detta har man konsekvent sett i vävnadsmineralmönster i vilka majoriteten av barn visar låga kalciumvärden eller låga koncentrationer av Ca/Pb. Intag av Ca i adekvata mängder är nödvändigt för att skydda från de mycket skadliga effekterna av bly och dess absorption. När Ca-intaget ligger under det ideala, tas bly lätt upp och kommer att deponeras på samma sätt som och i stället för Ca.

Premenstruella besvär

Med den ökande användningen av kopparledningar och avhärdningsapparater för vatten i hemmen, kan man nu också konstatera en höjd frekvens av ökad kopparinlagring hos en allt större del av befolkningen. Den kanske känsligaste gruppen här är kvinnorna. Kopparförgiftning, eller en relativ zinkbrist, har hittats hos kvinnor som lider av PMS (PreMenstrual Syndrome) och känslomässiga störningar. Förhöjd kopparinlagring som har orsakats av p-piller och kopparspiraler och som har spätts på från vattenkällor kan medföra en kraftig belastning på kroppen.

Njursten

Mjukvattenområden i USA har också konstaterats ha ett samband med en ökad förekomst av njursten. Detta tillstånd är, återigen kopplat till en magnesiumbrist i förhållande till kalcium. Den ökade konsumtionen av mjukt vatten under sommarmånaderna och ökad vitamin D-syntes beroende på solljusexponeringen, ökar mängden upptaget kalcium, vilket resulterar i en relativ magnesiumbrist. Detta skulle kunna förklara det säsongsbetingade uppträdandet av njursten under sommarmånaderna.

Hårt vatten

Hårt vatten karakteriseras vanligtvis av ett PH som är större än 7.0, med en total hårdhet i intervallet 250 mg/l eller större. Eftersom de flesta negativa effekterna på hälsan verkar komma från mjukt vatten, vore det logiskt att hårt vatten är idealet för alla. Emellertid kan hårt vatten också bidra till mineralbrister eller obalanser. Som ett exempel kan överskottskalcium fungera som en antagonist till upptaget av andra mineraler, såsom järn, zink och kalium. Studier har visat att zink kan bli negativt påverkat av konsumtion av hårt vatten, men i mindre grad än av bruket av mjukt vatten

Tillämpning av laboratiorieresultat

Vävnadsmineralanalys (VMA) i kombination med elementär vattenanalys kan tillämpas i klinisk praktik för att avslöja de skadliga eller terapeutiska effekterna av det vatten som man konsumerar för tillfället. Om en patient inte svarar positivt på terapi p g a till synes oförklarliga skäl, föreslår vi att man kontrollerar vattentillförseln. Vattenkällan skulle kunna vara en bidragande orsak till bristen på respons. Vatten med de rätta mineralmönstren och korrekt PH kan sedan tillföras för att stödja eller höja responsen på näringsterapin.

Genom att jämföra hundratals vattenmineralresultat med patientens VMA-profiler kan följande slutsatser dras. Generellt sett bör individer, som har låga Ca- och Mg-nivåer i relation till höga Na (natrium)- och Ka (kalium)-värden, undvika mjukt vatten eller vatten som har avhärdats på konstgjord väg, speciellt om patienten lider av högt blodtryck eller IHD. Hårt vatten skulle betraktas som terapeutiskt eller skyddande för dessa individer. Personer som har VMA-mönster som avslöjar höga nivåer av Ca och Mg i förhållande till Na och Ka kan dra nytta av användning av mjukt vatten.

Hårt vatten

Mjukt vatten

Indikationer för hårt vatten baserat
på VMA-analys:
Hårt vatten kan vara terapeutiskt
om VMA-resultat avslöjar:

Indikationer för mjukt vatten baserat på VMA-analys:
(*)Mjukt vatten kan vara terapeutiskt om VMA-resultat avslöjar:

Ca/P<3.0/1 och
Na/Mg>5.0/1 och
Ca/K<4.0/1 eller
Ca/Na<1.5/1

Ca/P>3.0/1 och
Na/Mg<4.0/1 och
Ca/K>4.0/1 eller
Ca/Na>1.5/1

 

* Indikerar inte nödvändigtvis behov av användning, utan betyder bara att konsumtion inte är förbjuden.

Om varken hårt eller mjukt vatten anses terapeutiskt enligt de tillämpbara föregående relationstalen, bör följande vattenmineralnivåer och proportioner granskas och utvärderas. I samband med VMA-resultat kan dessa värden indikera behov av att reducera eller helt ta bort patientens nuvarande vattenkälla

Kolumn A
Vattenmineralproportioner

Kolumn B
VMA-proportioner och nivåer

Ca/Fe<800/1
Ca/Mn<5000/1
Fe/Cu>0.6/1
Fe/Cu<0.2/1
Zn/Cu>8.0/1
Zn/Cu<5.0/1

Ca/Fe<14.0/1 eller Fe>4.0 mg %
Ca/Mn<250/1 eller Mn>0.25 mg %
Fe/Cu>1.5/1 eller Cu<1.3 mg %
Fe/Cu<1.0/1 eller Cu>5.0 mg %
Zn/Cu>17.0/1 eller Cu<1.0 mg %
Zn/Cu<6.0/1 eller Cu>5.0 mg %

 

Observera: Om vattenanalysen avslöjar ett mineralmönster som svarar mot en enda av proportionerna i kolumn A samt därtill hörande värden i kolumn B, bör vattenkällan undvikas eller reduceras under behandlingen.

 

Toxiska vattenproportioner

1) Ca/Pb>10000/1
2) Fe/Pb>20/1
3) Zn/Hg>2500/1
4) Fe/Hg>250/1
5) Cn/Cd>300/1

Observera: Om vattentestresultaten visar ett värde för en toxisk metall som ligger över E.P.A gränserna, bör vattnet inte konsumeras. Om nivåerna ligger inom gränsvärdena, men om någon av proportionerna i föregående tabell är lägre än noterat, rekommenderas också att vattenkällan undviks.

 

 

Mikael Gunnarsson
Näringsmedicinare